Jag saknar Paddy så himla mycket, den ponnyn betydde, (och gör det fortfarande) så himla mycket alltså. Spela roll om han inte har nån vidare teknik, för kort galopp eller inte kan nånting alls typ? För mig var han allt. Världens bästa kompis som man kunde göra vad som helst med. Jag saknar våra busritter, tävlingarna, ärovarven och all övrig lycka med denna ponny.
PADDY forever in my heart <3
Bilden är från våran första seger, LC hemma i Kramfors 11 juni 2005! Den dagen glömmer jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar